Lördag den 3 mars 2018
KOMFORTZONE!
 

Igår var en bra dag. Jag och Sofia myste på och såg film, läste och bara var. Jätteskönt. Jag kände att jag kunde ta till vara på stunderna och uppskatta dem. Det är fint. Värdefullt. Inte så självklart, i alla fall inte för mig. På kvällen träffade jag Anna-Karin på Waldorf i Luleå. Vi åt middag och pratade. Jag är så glad att jag bokade in en tid med min kompis. Jag har inte umgåtts med vänner på flera år egentligen. Har knappt kvar mina egna. Men nu försöker jag finna tid till vänner och bekanta. Till helgen när Niklas äntligen inte är upptagen med utbildningar och tävlingar inom gymnastiken har vi bjudit hit Jenny och Jonas på middag.

I morse vinglade det till ordentligt, sådär som det kan göra ibland fast inte så ofta numera. Tidigare fortsatte det i några timmar men nu oftast bara några sekunder. Men känslan blir automatiskt detsamma. Man får lite panikkänslor. Tankar börjar snurra, katastroftankar eller mer ” Tänkomtankar” de är kanske inte lika dramatiska som tidigare men på nåt vis påverkar det mig negativt. Känslan jag får är att fly. Jag kan inte sitta still utan springer upp och plockar och städar oftast. Nu försökte jag lugna mig. Jag gick och mediterade 20 minuter.  Jag känner mig lugnare nu. Jag har förändrats och mår mycket bättre tack vare det.

Jag såg ett tag på Wahlgrens värld i morse. Jag tror att jag automatiskt dömer mig själv när jag ser sånt. Jag ser allt som de gör, som de är och tänker att jag inte kan göra saker som de gör. Automatiskt. Faktum är att jag kan göra många saker som de inte kan göra. För att vi är annorlunda. Saker som hänt mig i mitt liv har gjort mig bra på vissa saker och sämre på andra. Det gäller alla människor. Även kändisar. Jag har börjat våga gå utanför min comfortzone och lära mig nya saker, testa nya marker, och det går framåt. Jag är i alla fall medveten om att sådana tankar dyker upp. Jag måste jobba med min självbild varje dag för att känna den där magiska känslan av att jag är stark, bra och perfekt som jag är. Det är så lätt att falla tillbaka i de självkritiska tankarna som säger att alla andra är så mycket bättre, smartare och snyggare. Oavsett hur jag mår är jag bra. Värd att älskas. Värd att respekteras. Värd det allra bästa. Det är vi ju allihopa.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen