Torsdag den 11 april 2024

Jag önskar att jag kunde skriva att jag sovit som en stock igen, men tyvärr är det inte så. Det verkar som att jag hamnat i ett bakslag som inte går över i första taget. Det har hänt tidigare och jag vet att jag klarat mig igenom det, men det handlar om att landa i det först. Det snurrade igår när jag skulle sova, men inte mer än att jag lyckades somna ganska snabbt. Tyvärr så vaknade jag upp rätt fort igen som innan och då besvärades jag ännu mer av yrseln. Jag försökte meditera och djupandas och slappna av. Jag gick upp och kissade, värmde vetekudden men när jag inte hade somnat och klockan hunnit bli tolv ( jag gick och lade mig klockan tio) fick jag lite panik. Jag hade tagit allergitabletten och ändå verkade det som om jag inte skulle kunna somna igen. Rädslan över att jag skulle ligga vaken en hel natt till paralyserade mig nästan. Jag ringde Niklas, som fortfarande var vaken som tur var. Jag blev dock inte mindre ångestfylld av det, kände bara panik över att tiden gick så jag lade på och bestämde mig för att lyssna på en mindfulnessövning. Jag avslutade innan den var slut för jag kände mig inte särskilt trött. Jag gick upp och tog en ipren vid ett tiden och kände mig trött och lugnare när jag gick och lade mig igen. Jag accepterade på nåt sätt situationen och insåg att det bara är att gilla läget, jag kommer att ha en period framför mig nu med en del dålig sömn. Då kunde jag somna. Jag bestämde mig för att vila och försöka slappna av även om jag vaknade upp med ett ryck, för till slut skulle jag nog somna och det gjorde jag också. Jag är tacksam att jag fick fyra timmars sammanhängande sömn ändå. Idag har jag läst på en hel del om sömnproblem i en bok som jag läste mycket vid tidigare problem och jag känner mig lugn idag. Jag har gått på en promenad mitt på dagen för att få solljus och träning. Så skönt att inte ha ångest som jag hade tisdag kväll. Jag känner mig redo. Jag tar min tablett, slappnar av och vaknar jag upp efter att jag somnat så ska jag försöka ligga kvar och somna om. Om det inte går så går jag upp i tio minuter för att bryta ev. ångestpåslag och sen försöka sova igen. Till slut kommer jag att somna. Om det blir jobbigare nätterna framöver så får jag pröva sömnrestriktion igen. Det innebär att gå och lägga sig senare så att jag inte ligger för länge i sängen utan att sova. Då blir jag tröttare och det är större chans att jag faktiskt sover när jag lägger mig istället för att vända och vrida på mig. I natt kommer Niklas hem också. Det blir skönt. Jag brukar sova bra när han sover bredvid mig. Det ordnar sig till slut. Jag måste påminna mig själv om det. Det är ju inte första gången det här händer mig. Alla gånger har det gått över till slut.