Lördag den 6 april 2024

 

Jag sitter här i stugan och känner mig frustrerad. Åter igen. Här där jag alltid brukar känna mig lycklig, mitt happyplace, hit har snurryrseln börjat förstöra och rasera. Det är tredje gången på kort tid som jag kommer hit och det snurrar så irriterande att det inte går att förbise. I veckan har det växlat både på jobbet och hemma, men ändå överkomligt. Jag har kunnat meditera och det har inte hållt i sig så länge. Men när det slår över och blir för mycket, brukar det hålla i sig tyvärr. Idag hade jag så mycket sett fram emot att vara här i stugan bara jag och Niklas. Det skulle vara sol men när vi lämnade Boden och började åka mot stugan blev det mer och mer mulet. Fram till nu ( klockan är halv två) har det varit helmulet. Från början blev jag besviken och lite arg, men sen fann jag mig och pysslade på här inne i köket, vi ritade och funderade lite över våra renoveringsplaner på stugan och det kändes jättekul och spännande. Sen gick vi ut och grillade. Jag hade prövat ett nytt recept på grillade tortillabröd med pizzafyllning. Jag och Niklas blev lite osams en kort stund. Denna korta stund fick det att börja snurra inuti mig. Det känns som att jag inte kan kontrollera när det kommer, men jag spjärnar hela tiden emot och är rädd att det ska komma just när jag verkligen inte vill att det ska komma. Som idag när jag är ledig och vill njuta tillsammans med Niklas. Att jag är snurrig på jobbet eller hemma en vardagskväll är inte lika jobbigt. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Vad vill min kropp säga till mig? Om den nu skriker så högt att jag mår så piss just nu varför hör jag inte vad den säger?? Det känns som att det inte blir bättre. Jag har inte tid i mitt liv att bara några dagar i veckan är okej eller bra. Jag vill kunna leva fullt ut alla dagar. Hur ska jag kunna leva fullt ut dagar som dessa? Jag har vant mig att leva mina dagar, inte överleva dem som jag gjort i så många år pga yrseln. Nu känns det som att jag backar i utvecklingen och dras ned i det stora svarta hålet igen. Det gör mig jätterädd och hjälplös.