Söndag den 19/4-2020
MONOTONT!


Jag steg upp före klockan sju. Jag duschade och åt frukost, kokade kaffe och satte mig i mitt hörn i vår nya fåtölj och tog fram datorn. Det går upp och det går ner. Ibland känns livet så monotont. Vi gör samma saker, träffar samma människor, vilka är starkt begränsade i dessa coronatider, och äter samma saker. Allting går runt. Sen brukar jag tänka att jag är väldigt tacksam för allt det här ändå. Att vi är friska ännu, att vi får vara tillsammans, äta god mat, och att mitt i allt elände är ändå det monotona lite tryggt. Just nu får det lov att vara så här. Det är trots allt en liten uppoffring för att avlasta vården, som gör ett fantastiskt jobb, och för att skydda våra gamla och sjuka i samhället. Vi lever ju nästan som vanligt. Vi träffar nomalt sett inte jättemycket andra människor förutom kollegor och släkten och närmaste vännerna. Å andra sidan är det inte antalet som gör skillnad. Det är att inte få träffa de där få människorna som betyder mycket och som man blir glad av att träffa. När jag läser om hur många människor som drabbas av Corona blir så svårt sjuka, även unga och friska, blir jag rädd och orolig. Jag vill inte bli så sjuk, jag vill inte att min familj ska bli så sjuk. Sen blir vissa knappt sjuka alls när de drabbas. Elina, Adinas kompis, har fått bekräftat Corona och har knappt haft symptom alls. Hur är det möjligt att det kan skilja så mycket? Jag tycker det är konstigt.

Man får helt enkelt ta en dag i sänder, vara tacksam framför allt för att vi är friska för det är det viktigaste just nu. Snart har vi tillgång till vår stuga och det ska blir så fantastiskt roligt att påbörja den epoken i våra liv.