Lördag den 4/4-2020
IRRITERAD!


Idag känner jag mig irriterad. Det kan vara pms. Eller så kan det vara allt negativt nyhetsflöde, som bara spys ut i media pga Coronaviruset. Jag vet, det är kris, det är fruktansvärt. Massor av människor, framförallt gamla, dör, sjukhusen är överfulla, ekonomin i samhället håller på att kollapsa när människor uppmanas att stanna inomhus. Hotell och restauranger, flygbolag går på knäna. Själv är man orolig att eller när man blir smittad, hur sjuk blir jag då? Klarar jag mig lindrigt eller får jag lunginflammation och måste åka till sjukhuset, som kanske inte har plats för mig? Jag vet. Det finns inom mig nästan hela tiden, och det påverkar mig även om jag försöker vara här och nu och vara tacksam att vi fortfarande är friska och har varandra, vi har kvar våra jobb och livet är någorlunda normalt där vi är, just nu. Någonstans drar dock allt det jobbiga och negativa ner oss i svackor och för vissa i bråddjupet. Jag har nog både pms och oro och ångest över det som sker. Ändå är vi människor så otroligt bra på att anpassa oss till situationer. Det här är vårt nya liv, i alla fall tillfälligt. Tills viruset smittat ned ca 60 procent av befolkningen, så att vi uppnår flockimmunitet och det avtar. Bedarrar.

Vi ska jobba hemifrån två dagar i veckan framöver ett tag pga viruset. Jag som hatar att vara hemma och jobba. Jag hoppas att det går bra eftersom det är tillfälligt. Men såklart gnager det också i mitt bakhuvud. Det är många saker som snurrar runt ihuvudet. Jag irriterar mig då på småsaker. På att det är dammigt och skräpigt och ungarna slänger saker överallt utan att plocka upp efter sig. Jag springer runt och städar och i huvudet radas bara nya saker upp, som inte är gjorde men som borde fixas. Jag känner mig vinglig, då blir allting ännu jobbigare. Varenda tanke i mitt huvud som talar om vad jag inte ännu har gjort men borde, och vad alla andra inte gör eller borde ha gjort, gör mig bara mer frustrerad och arg. Men sen stannade jag upp. Tänkte: - Ok, vad är egentligen orsaken? Blir det bättre av att uppträda såhär? Blir det inte en ond cirkel då? Jag gör andra i familjen upprörda och då blir jag ännu mer upprörd och så ser jag ännu mer rött. Stopp måste jag tänka. Lugna ned dig. Inget av det som jag tycker är måsten och jätteviktigt är det egentligen. Jag förstår varför jag känner mig nere och irriterad. Av alla saker som jag nämnt tidigare. Det är förståeligt. Jag får känna mig så, det går över. Om jag släpper och låter det gå över. Fokusera på nuet. På vad jag vill göra istället. På solen som skiner in genom fönstret. På att Niklas är hemma. På att jag tog mig tiden att skriva av mig, för det gör mig alltid gladare. Jag har inte skrivit så mycket på sistone och inte heller mediterat så ofta. Det behöver jag för att landa, sortera mina många tankar, för att släppa och gå vidare. Som nu.

Idag ser jag fram emot att åka och grilla på vår favoritplats. Gräva ned oss i snön, göra en eld, grilla hamburgare och lapa sol och d- vitaminer.