Onsdag den 22/4-2020
TACKSAMHET!


Ungefär 30 procent tros vara smittade i Stockholmsområdet. Det betyder att platån är nog nådd och vid femtio eller sextio procent har vi uppnått flockimmunitet och smittan avtar på riktigt. Jag hoppas att även vi här uppe når det stadiet snart så att vi kan återgå till det normala så fort som möjligt. Jag hörde att gymet på jobbet öppnar på fredag. Det har jag längtat efter. Jag har lite ont i knät efter allt promenerande och sista dagarna har jag cyklat istället för att det skulle vara bättre men idag känner jag smärta i vänstra knät igen. Jag vill inte riskera att hamna där jag var förra sommaren. På gymet kan jag genomföra min övningar för knät som jag fick av min sjukgymnast mycket bättre och crosstrainern fungerar bättre för mina knän. Sen ser jag fram emot att kunna gå iväg på arbetstid och träna. Dagarna blir så mycket kortare och bättre då.

I morse när jag stod i duschen så tänkte jag på hur oerhört lyckligt lottad jag är. Vi får bara ett liv på den här jorden. Hur tur hade inte jag som föddes just här i detta land utan krig och fattigdom. Jag har haft förutsättningar för ett fantastiskt liv sedan jag föddes. Det är lätt att välja rätt när man har så många otroliga möjligheter. Jag har allt jag kan önska mig. Kärlek och närhet, pengar så vi klarar oss. Det är hemskt om man inte vore tacksam faktiskt.

Idag ska jag försöka att se det som är bra. Inte gnälla över hur tråkigt jag tycker att det är att jobba hemma. Jag ska vara glad att jag har den möjligheten i det här tiderna som råder. Jag behöver inte vara rädd för mitt liv, som många inom vården är idag. Jag kan lugnt sitta här hemma och vänta ut stormen. De är mitt i stormens öga, varje dag. Ännu en sak att vara oerhört tacksam över. Galet tacksam.

Jag och Sofia nedan. Min solstråle, mitt ljus, min glädje😊