Tisdag den 18/2-2020
BESVÄRAD!


Nu har jag haft en period då jag inte störts så mycket av snurryrseln. Det är fantastiskt. Jag kan verkligen njuta av livet så mycket mer. Igår, när jag satte mig ned i fåtöljen efter allt stök med middagen och såklart nuddade vid tanken att ” Nu vill jag verkligen bara kunna sitta här och slappna av och må bra” och vips var jag där. Hela kvällen var sån. När jag och Sofia såg på Farmen. Nu på morgonen. Men jag ska göra mitt bästa för att låta det passera, som det alltid gör. Under tiden lever jag mitt liv. Lät ju väldigt bra det där😊 Hur blev jag så himla klok? Det är dags att väcka Sofia och åka iväg till jobbet strax. Idag händer inget särskilt på jobbet. Jag ska försöka jobba undan en del ärenden och sånt, men det blir ingen träning. Hemma händer inte heller något särskilt. Än vill säga…


Idag var ingen bra dag. På jobbet började dagen med snurryrsel. Sen övergick den till gungyrsel. Det blev jobbigt att bara vara där. Nu när jag kom hem så är det en blandning av båda. Så brukar det normalt sett inte vara. Det känns extremt jobbigt. Hur gör jag då liksom? Om jag vinglar och har problem att röra mig allmänt och sen när sätter mig ned så snurrar det i huvudet. Då kan jag inte slappna av då heller. Kanske har allting hunnit i kapp mig. Jag har mått väldigt bra på sistone, trots att Niklas ska åka iväg. Förra veckan var jag till Stockholm, på utbildning, kom hem, tog hand om allting här hemma. I helgen har vi bara varit och njutit av varandra. Sen drar veckan igång igen. Jag vet att detta är sista veckan innan han drar iväg på riktigt. Antagligen ligger det och lurar. Jag bara hoppas och ber att jag ska ha kraft och ork att axla allt här hemma. När det känns som idag, blir allting läskigt och svårt att överblicka. Jag ser inte hur jag ska klara det. Vad gör jag nu? Hur lugn och stark jag än har känt mig på sistone, kan allting kastas omkull i ett ögonblick. Hur blev det så? Frågan blir också hur tar jag mig ur detta? Om jag visste att det vara bara en ”dålig dag” som alla har ibland, skulle jag lätt kunna finna mig i eländet. Jag är nämligen väldigt bra på just det. Men jag vet aldrig. Ibland är det början på en längre period av jobbig yrsel, ibland bara någon dag och sen går det över. Så har det faktiskt varit sista året sen jag började jobba. Jag har mått piss ibland, men aldrig flera veckor i rad ens. Så jag borde inte måla fan på väggen. Men å andra sidan är min situation annorlunda nu. Pressen och stressen är högre pga den belastning jag utsätts för. Samtidigt tycker jag att det är tråkigt att den lugna och trygga känsla jag burit på ett tag och den övertygelse jag haft att inställningen är viktigast, är som bortblåst idag. Samtidigt kan jag ju inte förutsäga framtiden. Det har jag aldrig kunnat. Även om jag tror att jag vet hur allting ska bli utifrån hur det ofta har varit. Men det som händer är ju bara att det blir en självuppfyllande profetia. Så nu Ann, utgå från där du är, ta det du har och gör det bästa av det. Något mer än så kan jag inte göra.

Nu är det kväll och jag sitter här och summer dagen. Den blev mycket bättre än igår. Jag har tränat på jobbet och det gick jättebra. Jag börjar verkligen känna mig stark och vältränad. En skön känsla. Mitt motto som jag peppade mig med i morse hjälpte mig att se de bra stunderna. Jag har haft flera idag och fast det svajar i mitt mående så känner jag mig glad och tacksam och ser fram emot fler dagar som denna när jag kan fokusera på det som är bra, det fina jag har runtomkring mig, vad jag har och vad jag kan göra. Jag väljer glädje och att leva mitt liv så bra jag bara kan utifrån mina förutsättningar. Jag tar hand om mig själv och ger av mig själv till andra.