Söndag den 9/2-2020
ÅNGEST!


Jag har sovit halvbra. Vaknade klockan fyra, har gjort det sista nätterna, men i natt kunde jag inte somna om på väldigt länge. Jag låg och oroade mig och hade ångest över allt som komma skall. Vet inte vad som är läskigast. Kanske allt sammantaget. Men såklart ska det bli skönt när jag gjort bort den här utbildningen och jag har lärt mig mycket, hittat rätt och fixat all logistik. Det är nog det som oroar mig mest. Jag har svårt att hitta och tycker det är läskigt i Stockholm med tunnelbanor och tåg och att hitta till rätt destination. Tur att det finns så många appar och hjälpmedel nu för tiden, som inte fanns tidigare. Hur klarade man sig tidigare? Jag är hopplös på kartor. När jag väl kommer hem på tisdag kväll, så kommer det att kännas bättre. Att få vara hemma med barnen. Sen kommer ju Niklas hem över helgen.

Den 26-27/2 blev det inbokat ytterligare en tripp söderut. Den här gången till Arboga. Först var det tänkt att jag skulle åka med kollegor, men sen bokade de om för att vara på plats några dagar innan mig, så nu måste jag hitta rätt tåg på Centralstationen själv. Det tar aldrig slut. Men jag blir bättre och bättre på att hitta, vilket gör det lättare för framtida resor såklart. Att jag och Sofia ska åka ned själv en helg i mars är inte längre läskigt, som det var när vi åkte ned förr förra december. Då var det jätteläskigt. Så jag utvecklas och växer och mina cirklar rubbas och blir större. Min komfortzon krymper inte längre, utan tvärtom. Så lycka till nu Ann!