Lördag den 8/2-2020
FÖRBEREDER MIG MENTALT!


Jag känner mig tacksam. Framförallt för att jag är frisk och mår bra. För att min familj är frisk och vi kan leva tillsammans, njuta av varandras närhet och kärlek. Vi har det bra ekonomiskt och bor i ett land, som är tryggt och fredligt. Ute blir det ljusare och ljusare. Solen skiner för tillfället över den vita snö, som fallit nu i dagar innan. Det gnistrar så man får ont i ögonen, men man överväldigas av en oerhörd lycka. Kanske är det ljuset, som äntligen kommer tillbaka. Det är lugnet före stormen. Mycket kommer att hända de närmaste veckorna och stundtals fylls jag av ångest och oro, men samtidigt känns det spännande och utmanande och jag väljer att ta en sak i taget. Det kommer att gå bra. I alla situationer, som inte går som man hoppats eller planerat, så har man ett val att välja hur man ser på det. Antingen som en möjlighet till andra, spännande utmaningar, som skapats för att få mig att växa. Lärdomar som kastas ut i min väg för att jag ska utvecklas. Väljer jag att bli frustrerad och rädd kommer bara jag att drabbas i slutändan. Särskilt om det är något som jag inte kan styra över. Så jag måste försöka att planera och förbereda mig, för det gör mig trygg men samtidigt inse att det inte alltid blir som man tänkt sig och då får jag tänka om och acceptera läget.

Det finns många jobbiga saker bara i veckan. Att själv resa och hitta och gå på utbildning med främmande människor. Att behöva lämna barnen ensamma hemma utan varken mig eller Niklas närvarande. Att vara ifrån Niklas hela veckan, även när jag kommer hem och är trött och utmattad. Men jag är medveten om dessa saker och jag vet att det kommer att vara tufft stundtals, men jag vet också att jag kommer att växa av det. Barnen kommer att växa av ansvaret och Niklas gör något som han önskar och som är viktigt för hans utveckling.

I kväll är det Mello och vi ska se den tillsammans hela familjen och njuta innan morgondagen kommer. Då reser vi iväg, jag och Niklas. Vi tar en dag i taget.