Lördag den 6 januari 2018

 

Det börjar närma sig nästa vecka. När jag får veta vad jag ska göra, när och hur. Jag måste erkänna att även om jag försöker se det som positivt och roligt och inte tänker så mycket på det så finns det där i bakhuvudet som ett oroande fladder, som gör sig påmind då och då. Det vore väl konstigt annars. Jag ska klippa mig på måndag. Mitt nya jag. Inifrån och ut.

Jag mediterar just nu efter ett program där man ska bli medveten om vilka tankar som ploppar upp hela tiden. Det är spännande. Förut har jag bara varit medveten om att jag hela tiden har tankar, som jag försöker släppa, men nu har jag blivit medveten om vilka sorts tankar jag har. Vilken spellista jag har. Idag till exempel kände jag mig lite orolig och yrslig på morgonen. Extra spännande att meditera. Oftast vil jag inte det då eftersom det är obehagligt att komma närmare min yrsel på något sätt. Nu gör det mig lugnare för att jag känner att det är bara jag där bakom, lugn och trygg. Tankar som ploppade upp idag var tex. – Det blir mycket i veckan. – Röntgen på torsdag, det blir jättejobigt. – Jag måste städa toaletterna. – jag måste nog avsluta och väcka Adina, jag tror hon har försovit sig till jobbet. – Sofia borde gå ut och leka med någon idag, hon har bara varit själv flera dagar nu. – Samuel och Elliot ska få skotta infarten idag.

En hel del måsten, orosmoln, inte så många roliga tankar. Förklarar kanske varför jag känner som jag gör idag. Jag måste peppa upp mig idag. Ta mig ut. Jag vara bara inne och städade igår. Det gick visserligen bra. Känns skönt. Har lite grann kvar dock.

En iakttagelse av egots framfart:

Niklas läser mycket böcker. Mest om aktier och sparande, som intresserar honom mycket. Han kan inte låta bli att prata om det han läst nästan hela tiden. Blir lite för mycket för mig som inte är så intresserad eller insatt. Själv känner jag nog att ingen lyssnar på mig när jag vill berätta om mina upptäckter i min resa. Känner mig lite som ett offer där.

Niklas har dock också börjat läsa lite grann om beteenden och hur vi fungerar och när han berättar om sådana saker känner jag att jag får taggarna utåt direkt. Jag borde väl rimligtvis tycka att det är intressant och möta honom, lyssna, diskutera. Jag tror att jag känner det som att han trampar på mitt område, det är ju jag som kan det där, du behöver inte tala om för mig hur hjärnan fungerar, det har jag ju redan läst otaliga böcker om. Mitt ego vill vara bäst på det där. Han kan så mycket annat som inte jag kan något om, jag vill ju vara bra på något som inte han vet så mycket om. Make sense liksom, men det känns inte bra. Jag borde bli glad att vi delar ett intresse. Det är viktiga saker, som kan hjälpa andra att vakna upp. Ibland känner jag att det här med att meditera blir som en grej för mitt ego, nåt som jag är bra på, vill inte dela med mig, prestige. Det är inte rätt väg. Det vet jag. Men denna iakttagelse har jag gjort med min själv. Den vet och ser hur egot far fram. Nästa gång ska jag stanna upp, ge mig tid att lyssna, inte se det som att jag måste ha rätt, eller vara bäst, vi kan vara bäst tillsammans.