Lördag den 20 januari 2018

MODIG!

Tankarna har väckt mig flera gånger i natt. Konstigt att de snurrar på även när man sover, eller så går de igång direkt som jag vaknar till lite grann. Tankar kring det nya jobbet, hur det kommer att bli, det läskiga, otrygga med hela situationen gör sig påmind. Jag tänker tankar som: - Vad har jag gjort? Vad tror jag egentligen att jag är för nån? Samtidigt vet jag att det är såhär det ska vara. Det är så skönt när man kan distansera sig till tankarna och förstå att det är normalt att reagera såhär. Det behövs för att göra förändringar såhär stora. För mig är det verkligen stora. Jag som stängt in mig i en liten, liten värld där det knappt funnits fönster att titta ut genom. Nu har jag sparkat ned ena väggen. Å samtidigt som jag känner mig blottad, otrygg så känner jag mig fri, jag får äntligen luft, mitt liv kommer att bli spännande och roligt igen. Jag måste inte gå igenom alla dagar på samma sätt, med samma tunga sinne. Att jag är orolig, pirrig, lite rädd känns nästan bra. För då innebär det att jag är modig när jag tar nästa steg trots allt. Och vem vill inte vara modig?