Annandag jul 2017

TACKSAM! 

Igår var en fin dag. En dag att tacksam för. Jag känner att jag har något heligt inom mig. Jag tänker på den dagen jag träffade Niklas för första gången. Jag skrev i min dagbok och bad om att träffa mitt livs kärlek. Någon visste om att han skulle bli helt rätt för mig. Att han skulle stå vid min sida och stötta mig. Tänk det är 27 år sedan den här månaden. Det kan inte vara en slump. Jag ber att mitt liv fortsätter på den här vägen, som jag har börjat gå. Där jag lever upp mer och mer. Där jag finner mig själv, inte gömmer mig, inte grämer mig, är bitter, ledsen, arg över hur det aldrig kan bli. Jag vill fortsätta se mitt liv som ett äventyr, som att något spännande kan hända, vad som helst nämligen. Jag skapar mitt liv själv. Jag vågar. Nu kan jag även känna att det finns någon där bred vid mig som håller min hand och som vet vad som är bäst för mig.

Idag kommer min bror och hela hans familj hit på smörgåstårta och fika. Vi firar jul och Sofias födelsedag i efterskott. De är så fina allihopa. Det ska bli kul.

Jag är så lycklig och tacksam. En trevlig dag med massor av gott. Niklas hade gjort två jättegoda smörgåstårtor och jag hade gjort en pepparkakscheesecake och massor av fika. Sara hade med sig sin lilla Kerstin. Jag mådde bra och allt blev så lyckat. Jag fylls av glädje och stilla framtidstro. Att allt kommer att bli bra. Att tunneln i ljuset, som jag ritade med en hand styrd av någon annan, något högre, är det som väntar mig efter nyår. Något nytt i Luleå. Träffa nya, spännande människor, tänk vad mycket som kommer att hända nästa år. Jag ser fram emot mitt nya liv med glädje och hoppfullhet. Den nervositet och rädsla jag också känner, den förstår jag och räknar med, men det ska inte få hindra mig.