Måndag den 26/7-2021 

Nu har det varit fint väder i två dagar, och tyvärr har jag mått sämre under dessa dagar. I förrgår var Jenny och Jonas och Ville hit över dagen, och då gick det hyfsat bra. Det blev en ganska bra dag och jag mådde rätt bra faktiskt. Jag var så glad och tacksam för det. Sen morgonen därpå vaknade jag och kände mig vinglig och kroppen reagerade som tidigare med lätt ångest och oro och en stark obehagskänsla. Det sekundära problemet som består av alla negativa, automatiska tankar och känslor är nästan värre än själva grundproblemet som är yrseln. När det blir såhär påtagligt och starkt har jag svårt att vara medveten och uppmärksam så att jag kan lugna mig själv. Allt sker automatiskt. Såklart oroar jag mig för hur det ska bli i höst, hur länge det håller i sig, hur ska jag klara av mitt jobb? Men jag får förlita mig på att jag kan klara även det här. Jag är stark och har gått vidare så många gånger i livet. Jag är världsbäst på det. Det svåra är bara att acceptera att det är såhär just nu av någon anledning  och att hur jobbigt det än kan kännas stundtals så kommer det att gå över och jag kommer att hitta ut på andra sidan. Jag ger aldrig upp.