Tisdag den 5/9-2017

UTVÄRDERING!

 

 

Positiva framsteg i min utveckling är att jag känner mig lugnare. Jag börjar faktiskt tro på och känna mig som om jag är fri från yrseln. Jag kommer på mig när jag tänker och känner att saker känns omöjliga för mig, men inte för andra. Som på föräldramötet igår. Ganska typiskt att jag går dit, tänker att pedagogerna är så duktiga, skulle aldrig klara av att göra det dom gör på dagarna( med min yrsel), alla andra föräldrar, som ser så engagerade ut , inte som jag som bara kommer dit och uthärdar.  Igår försökte jag tänka att jag visst skulle kunna, om det var mitt yrke, jag försökte bjuda till , tro på mig själv, pratade med andra i grupp med känslan av att det jag säger är också viktigt.

När jag kom hem tog jag mig verklig tid med barnen, åt kvällsfika, pratade och skrattade, var närvarande. Jag är så tacksam för mina barn och min man. Jag tror att något stort snart kommer att hända mig.

Idag på jobbet ramlade jag dock tillbaka i egots grepp. Den där delen av mig som vill ha rätt, som pratar illa om andra för att stärka mig själv, istället för att vara positiv och förstående. Jag kände ganska omgående efteråt att jag mådde sämre av det. Jag önskar att jag fick tid på en vacker plats, där jag kunde meditera, bara vara och fundera över mitt liv lite grann. Det är så svårt när allting bara rullar på som vanligt. Det är så svårt att förändra sig när allting runtomkring mig är likadant. Miljön påminner mig om alla gånger jag mått dåligt och sätter igång automatiska reaktioner i min kropp utan att jag hinner med. Ändå har jag försökt ändra på några saker i mitt liv. Jag har bytt sida i sängen. Borstar tänderna på  lilltoan istället för på stortoan. Ska komma på fler sätt att lura mig själv och bryta mönster.