Lördag den 6/6-2020
KILLING ME SOFTLY!
Jag mår inte bra. Jag pendlar
mellan gungyrsel och den som snurrar. Jag kan inte vara fri någonstans. Känns som
om jag ramlat ned i ett stort svart hål och inte kommer upp. Det känns inte som
en tillfällig svacka. Det värsta är att inte kunna slappna av när jag sitter
ner heller. Jag har gått över den berömda gränsen. När jag inte längre kan se
förbi, vara i nuet, gilla läget. Jag bara ältar, oroar mig och jämför i mitt
huvud. Tankarna tar allt mitt fokus. Är det såhär det blir nu framöver? Sommaren,
som skulle bli den bästa någonsin. Varför blev det såhär? Förtjänar jag detta? I
sånna fall vad har jag gjort? Hoppats på för mycket? Hur ska jag finna mig i
detta? Jag har länge fasat för att drabbas av bägge sorterna av yrsel
samtidigt. Nu händer det. Killing me softly.
Kommentarer
Skicka en kommentar