Måndag den 20/5-2019
TUFF DAG!


En sån där dag igen. Som den där söndagen för tre veckor sedan då jag mådde piss hela dagen. Känns som om jag hade ett filter framför ögonen. Det går hyfsat bra när jag sitter still men när jag rör mig, usch. Får nästan panik. Sist blev jag superrädd att jag skulle må så här länge, men dagen efter mådde jag bättre som tur är. Vet inte varför. Det är bara så himla tungt. Allting som jag gjorde lätt som en plätt och med glädje igår funkar inte alls idag. Jag kommer inte ihåg att jag har haft såhär tidigare. Att det går från bra till superdåligt över en dag. Det är som att man vaknar på fel sida och det går inte över förrän nästa dag. Men gör det det och det är tre veckor mellan är det uthärdligt. Men det vet man aldrig. Det är det som gör det så jobbigt. Att inte veta hur länge man kommer att må dåligt. Varför Nu är jag dessutom ensam. Niklas kommer hem på onsdag och idag har jag varit med Elliot hos sjukgymnasten och nu ska jag med Sofia till optikern. På onsdag åker jag till Stockholm. Det finns såklart en hel del nytt och lite läskigt, mycket ansvar och jag förstår om det gungar lite extra under fötterna men det här är superjobbigt. Vill bara gråta. Känner mig så ensam när jag inte kan prata med någon. Niklas har stängt av telefonen. Nåja, håller alla tummar och tår att jag mår bättre så att jag orkar med Stockholmsresan. Taxin kommer halv fem på morgonen.

Nu är klockan snart åtta på kvällen. Jag mår bättre. Sofia, min glädjespridare, fick mig på bättre humör. Vi lagade mat ihop och jag kände mig inte så ensam längre. Sen efter middagen pratade jag med Adina, och sen gick jag på en långpromenad. Även om jag har börjat känna av min hälsporre. Det fick mig att må ännu bättre. Motion är viktigt för hälsan. Jag har varit så oerhört duktig i helgen. Jag har planerat och fixat och städat och handlat och allting är i toppskick, förutom jag. Kanske skulle ha tagit det lite lugnare istället. Men hur ska man veta? Jag gillar ju att städa och fixa till här hemma. Det är väl den där balansen kanske. Jag har trots att det gått trögt idag jobbat och följt barnen på deras bokade tider. Jag kan känna mig stolt över mig själv. Jag gör så gott jag kan. Jag har en akilleshäl. Yrseln. Så är det bara. Men den gör mig inte till en sämre människa för det.