Söndag den 12 november 2017

OM ATT VARA SNÄLL MED SIG SJÄLV!

Idag är det fars dag. Vi är snart på väg till min pappa för att fira honom. Min fina pappa, som alltid har gjort sitt bästa för att vara där för mig och som ställt upp i vått och i torrt. Han må vara som han är med alla sina fel och brister, men jag vet att innerst inne i sitt hjärta har han precis som alla föräldrar försökt göra det bästa han kan utifrån sina förutsättningar. Inga föräldrar är perfekta. Inte jag heller. Men min kärlek är äkta och min vilja att offra allting för mina barn. De inspelningar, som gjorts i min hjärna från min uppväxt, som inte varit mig till hjälp i livet, arbetar jag nu för att bli medveten om och att ifrågasätta. Jag går framåt. Ser mig inte som  ett offer för vad som hänt mig i min barndom. Jag förlåter och går vidare. Inget hemskt har hänt mig, det är inte det. Men vi har alla beteenden och försvarsmönster, som vi trott varit de rätta för att vi växt upp med dem, och som inte är bra för oss. Som egentligen får oss att må dåligt.

Idag mår jag lite sämre. Jag försöker att bara landa i det. Känna att jag inte har några krav på mig att prestera en massa. Jag får också ha en sämre dag, då jag inte behöver göra nåt särskilt. Jag har alltid radat upp i huvudet allting som blir jobbigt att göra när jag känner att jag egentligen inte orkar någonting. Då blir jag bara ännu mer stressad och mår ännu sämre. Varför inte bara gilla läget att idag är en sämre dag, som alla kan ha ibland, och bara chilla. Landa. Inte hata mig själv. Inte streta mot. Inte tänka att det aldrig går över, fastän jag vet att det gör det.

Det känns bara tråkigt att må såhär efter en annars så bra helg. Fredagen, som var skön och lugn för mig själv, lördagen när jag och Niklas åkte iväg till Kulturens Hus och såg på Johan Rheborg. Jag lade mig både fredag och lördagkväll med en känsla av att dagen hade varit perfekt. Det är inte så ofta. Nu känns det bara tungt. Men everything will pass.