Måndag den 30 oktober 2017
ALBERT!
 

Måna tankar snurrar runt. Ibland när man lyssnat på så många olika teorier eller filosofier, även om de snuddar vid varandra, är det svårt att få grepp om allting. Att hitta något greppbart, som man kan använda konkret. Det mesta konkreta verktyg som jag fått genom allt mitt sökande är nog där man i en meditation skulle ändra sina trossatser och genom att visualisera så starkt att man involverade starka känslor, skulle kunna omvandla energin och ändra på sina omedvetna föreställningar. De som skapat blockeringar eller som hindrar en från att nå dit man vill i sitt liv. Det svåra med det för mig och som jag alltid kommer tillbaka till är att nånstans känna känslan av att vara yrselfri och förmedla den känslan, som att yrseln hade försvunnit på riktigt. Jag kommer inte ihåg hur det kändes längre. Eftersom den alltid ligger där och lurar kan jag inte se förbi den. Som idag, har jag kämpat hela dagen med den här jobbiga yrseln som stör mig så mycket. Eftersom jag pratar om den så mycket på sistone kan vi kalla den för Albert. Vet inte varför men den får heta så. Hur ska jag kunna vara mig själv när Albert stör mig så mycket. Kan tänka mig att det är som att ha tinnitus. Man kan liksom inte koppla bort det ständiga pipet. Man irriterar sig på det, man kan inte koncentrera sig på något annat än hur jobbigt det där ljudet är. Så är det med Albert. Han stjäl all min uppmärksamhet. Ibland blir jag så uppslukad av något att jag glömmer bort honom. Då mår jag bra. Men det är bara korta stunder. Om jag bara kunde acceptera honom och bara låta honom hänga med mig, kanske tänka att han hänger lite grann på min axel och därför blir tyngdpunkten inom mig rubbad, det känns som om jag lutar lite när jag går. Men jag vill bära omkring på honom för det är synd om honom. Ingen annan vill ha honom nämligen. Man kanske kan säga: - Hej Albert, jaså är du här igen! Ja, du får väl hänga med mig idag igen. Det är ok.

Annars går det rätt bra. Jag försöker att vara närvarande. Att vara glad och snäll. Att ge av mig själv.

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bild
 Fredag den 15/10-2021  Om tio dagar ska jag operera mig. Jag fick beskedet i tisdags och det är kort varsel. Många tankar och känslor fyller mig stundtals. Ibland blir jag orolig men ibland känner jag mig peppad. Det här kommer att bli bra till slut. Om en vecka kommer jag att känna mig mer orolig och dagen innan vet jag inte hur det kommer att kännas. Kanske totalt kaos i hjärnan. Overkligt. Men jag har ju aldrig opererat mig tidigare. Förutom alla rädslor inför nedsövning, smärtan efteråt och att någonting ska gå fel så har jag också min yrsel. Den som förvärras när jag blir trött, hungrig eller svag på något sätt. Min svaga länk. Men samtidigt kan det bli precis tvärtom. Man kan bara fokusera på en smärta åt gången. Ett problem i taget. Troligtvis så kommer yrseln att hamna i bakgrunden eftersom det finns så mycket annat att ta in och bearbeta. I dag har den första snön börjat falla. Det är vitt på gräsmattorna nu. Det blir ljust och fint och man blir som alltid överraskad över
Läs mer
Bild
  Onsdag den 7 december 2022   Sen igår eftermiddag har jag haft stora problem med min yrsel. Som jag nämnt flera gånger tidigare så är det jobbigast när jag både har yrsel som snurrar inuti mitt huvud så att det blir jobbigt att sitta ned och fokusera och yrsel som gör mig vinglig och ostadig när jag är uppe och rör på mig. Annars kan jag välja att sätta mig ned en stund och se på tv om jag känner mig vinglig men som nu känner jag mig bara fast, har ingenstans att pusta ut liksom. I natt har jag dessutom sovit extremt dåligt p ga snurret i skallen. I vanliga fall brukar jag ändå komma till ro efter ett tag men i natt var det omöjligt. Jag somnade vid halv ett och vaknade vid fyra. Däremot har dagen flutit på rätt ok på jobbet. Jag har tränat och var hem och åt lunch och körde lite Yoga Nidra för lite avslappning. Nu känns det däremot tungt igen. Jag vet inte om det beror på att jag tränat hårt i veckan och känner mig stel i nacke och axlar eller på något annat. Jag måste bara accepter
Läs mer
  Söndag den 16/7-2023 Plötsligt mörker!   Snacka om ångestsöndag. I morgon börjar jag jobba efter fem veckors semester. Det har varit underbara veckor. Förutom att vädret har varit helt fantastiskt så har jag mått toppen och njutit av det som gör mig lycklig. Jag har paddlat kajak med Niklas på morgnarna, badat, suttit på bryggan och torkat i solen och lyssnat på P1s sommarpratare. Vi har promenerat, ätit god mat, druckit vin och bara varit. Jag har både umgåtts med familjen och vännerna men mest varit på tu man hand med Niklas. Idag regnar det och är mörkt och mulet för första gången på länge. Jag är yrslig och låg och känner mig fruktansvärt trög efter att ha förlorat i Besserwisser ännu en gång. Det kan låta som något banalt men saker som jag vet att jag borde veta kommer jag inte ihåg. Det är som att jag har sirap i huvudet ibland. Kanske beror det på klimakteriet eller så nåt ännu värre som jag inte ens vill tänka på. Hur som helst suger det att varken känna sig snygg eller smart
Läs mer