Söndag den 19 mars 2017
ATT SKJUTA UPP SAKER-EN LIVSSTRATEGI!

 

Vaknade klockan sex som jag brukar. Jag är så kvällstrött och går och lägger mellan nio och halv tio oavsett dag i veckan. 

Solen lyser ute och det är så skönt att vakna upp själv när det är alldeles tyst i huset. Bara jag och katten.

Jag försöker alltid att vara närvarande  på morgonen när det ändå är så rofyllt och inga andra ljud som stör, men ibland känns det som om huvudet är ännu mer fyllt av tankar då. Då får tankarna extra mycket plats och hur jag än försöker så fullkomligt surrar det i huvudet hela tiden. Jag försöker då och då att återgå till varandet, men finner mig ständigt i funderingar över än det ena och än det andra. Det kan handla om allt från i vilken ordning man ska göra det man ska göra idag till vad barnen har för läxa, vad som händer på jobbet i veckan eller vad som har hänt. Konversationer som varit, funderingar över vad jag ska säga och agera i situationer som jag tror kommer att ske. Tänk att man hela tiden befinner sig i ett brus av vad som kommer att hända eller vad som hänt. Saker som man inte kan påverka direkt. Det som hänt har hänt och det som jag tror ska hända kanske aldrig händer.

Men ibland fungerar tankarna som ett sätt att drömma, fantisera om roliga, positiva saker som man vill göra. Planer på framtiden som får mig att le inombords, bli upprymd och peppad.   Som i dag till exempel. När jag står och duschar är ett praktexempel på när tankarna oavbrutet flödar innanför skallbenet.

Jag älskar att läsa om människors beteenden, om hjärnans funktion och varför vi gör som vi gör i vissa situationer. Jag har läst allt från  ”att leda med hjärnan” , ”konflikthantering i arbetslivet”, ” Bemötandekoden”, ” Lycka nu” en bok om mindfulness och lyssnat på massor av böcker om meditation och vad tankar gör med oss människor. Eftersom inte bara min arbetsplats utan många andra inom Koncernen har liknande problem har en ide vuxit fram om att försöka sy ihop all min kunskap till en Power  Point presentation. Jag har så många idéer om hur vi kan jobba för att få det bättre men alla behöver kunskap om hur vi fungerar och varför vi gör som vi gör. Oftast inte för att vi är elaka utan för att vi är levande människor med behov, har olika bakgrund och visioner,   men med liknande reaktionsmönster och definitivt med en hjärna som  fungerar likadant hos alla.

Men som alltid när jag kommer på en sån här sak, som känns stimulerande men som kräver tid och tålamod, även om jag vet att jag skulle fixa det, så blir jag osäker på mig själv. Jag blir oftast mer yr och tankarna blir då omedvetet att det är nog ingen ide för jag fixar inte detta med min yrsel. Så fort yrseln blir värre känner jag mig värdelös och bitter och det som jag brinner för att göra rinner ut i sanden. Jag är så rädd för att inte klara av det att jag skjuter på det och vågar aldrig ens börja. Tanken på att göra det någon gång kan göra mig lite glad och peppad, men känslan när jag inte gör det är alltid negativ. Så den här gången ska jag försöka övervinna mina negativa tankar. Jag vet att jag har varit jätteduktig på att  sy ihop text  och funderingar och med lite tid tror jag att jag kan fixa det här. Om inte annat har jag skrivit ned det här och det finns nu med som ett mål. I veckan ska jag träffa huvudskyddsombudet för att prata igenom vår psykosociala arbetsmiljö. Det kan ju vara en början.