Måndag den 13/3-17
ATT MÖTA MITT MONSTER!

 

Jag brukar synka min aktivitetsklocka med appen i telefonen varje morgon, för att se hur jag har sovit. Inte för att jag själv innerst inne inte vet, men det är intressant att se hur många timmar djupsömn respektive lättsömn jag haft.

I natt har jag sovit djupt. Ibland  när jag sovit hårt  mår jag som jag mådde i morse. Sådär obehaglig till mods.  Ostadig, det lutar.  Oron började göra sig påmind och jag blir rastlös. Antar att det är en av de tre reaktionerna när man utsätts för ett hot;  flykt. Jag vill liksom springa bort från obehagen och brukar ränna runt här hemma och plocka och fixa. 

Nu försökte jag stanna upp och känna efter.  Jag gjorde ett försök att lugna ned mig själv med djupandning och det gav resultat. Satte mig sedan ned i soffan och mediterade i tre minuter. Det hade jag aldrig gjort tidigare.  Det känns jätteläskigt att stanna upp och blunda. Precis som om man möter sitt monster då. Mitt yrselmonster. Upptäckten att det kändes helt ok, kanske till och med  lite skönt och lugnande .Det hjälper mig nog framöver att våga stanna kvar med mitt monster och bara låta det gå  över.

Jag hade tid hos sjukgymnasten på morgonen så jag packade ihop mina grejer och åkte iväg. Jag försökte le för mig själv i bilen och insåg att man faktiskt blir gladare av det. 

 

Tisdag den 14 mars 2017
MIN STORA UTMANING!
 

Vaknade klockan fyra i morse på samma sätt som igår. Det snurrade sakta runt inuti huvudet, precis som det ibland kan göra när man druckit lite för mycket alkohol och försöker sova.  Jag lyckades inte somna om. Jag gick upp ett tag, gav katten mat och släppte ut henne. Brukar ibland tänka på hur enkelt det verkar att vara katt, hur skönt det ser ut när de ligger ihoprullade som en bulle och sover hur länge som helst. De är bergis här och nu hela tiden.

Jag satte mig på en stol i köket och körde 3 minuters guidad meditation. Kände att det inte snurrade så mycket som jag först trott. Känner mig glad att jag vågar vara så närvarande med yrseln.

Jag gick och lade mig, lite lugnare till mods och lyssnade på fler guidade, lite längre, meditationer och lyckades somna om en stund efter det. Eftersom telefonen ringer klockan halv sex varje vardagmorgon, hann jag nog bara slumra till innan det var dags att stiga upp. 

Den jobbiga, lutande yrseln som gör att tyngdpunkten blir helt fel i kroppen, har varit närvarande de senaste dagarna. Den gör mig irriterad och arg, fastän jag gör mitt yttersta för att vara här och nu och därmed släppa taget och låta den passera. Men den gör att varje steg jag tar känns frustrerande. Jag vet att om jag bara kan släppa tankarna och känslorna kring kroppssensationerna skulle den snabbare klinga av. Jag har svårt att känna mig glad när den är på besök. Det känns som ett nederlag . En av mina största utmaningar.