Söndag den 5/12-2021

Tänk att det är så sant som det är sagt, att det mesta som man oroar sig för inträffar aldrig. Tråkigt nog fungerar vi människor så att det är inte dessa tillfällen vi kommer ihåg, även om de är de som är mest förekommande. Vi kommer ihåg när det inte gick bra, när vår oro slog in. Det är därför att vi är överlevare. Vi är skapta för att överleva och föra våra gener vidare, inte för att vi ska må bra och vara lyckliga hela tiden. Så sa Anders Hansen i sin senaste bok " Depphjärnan" och även om det kändes deppigt och jag kanske mer tror på att vi skapar vår egen lycka, så kändes det också skönt att höra. För sanningen är ju den att vi är inte lyckliga hela tiden och att gå omkring och tro att det är så det ska vara, att det är det som är vårt normala tillstånd, gör ju oss faktiskt olyckliga. Vi inser att det inte är så för oss och tror i vår enfald att det är oss det är fel på. Att det är just vår hjärna som är konstig. Förmågan som vi har att vara misstänksamma och hellre se faror och negativa upplevelser är bara vårt försvar. Men när vi vet om detta så kan vi först och främst landa i att vi är fullt normala, vi fungerar som vi ska, men jag tänker också att man kan skapa lite distans från överväldigande känslor när man förstår var det kommer ifrån och sen välja att agera annorlunda än vi kanske annars hade gjort. 

Anders Hansen sa också att vi kan förändra våra minnen. Traumatiska eller jobbiga minnen kan förändras om vi pratar eller tänker på dem i en trygg miljö. Som när jag fått panikkänslor över att jag inte kan sova och känner hur pulsen börjar öka så fort som jag ligger kvar där i sängen utan att somna, då kan jag djupandas och tänka att det är lugnt, det är ingen fara, jag somnar till slut. Om jag lyckas lugna ned mig själv kan minnet och de jobbiga och starka känslorna kring detta minne avdramatiseras och nästa gång kanske jag inte blir lika rädd och panikslagen. Det är också en tröst. 

Han pratade också om nyttan av att träna för att undvika depressioner och ångest. Jag tycker det är fantastisk när man läser om att man faktiskt kan förändra sin situation själv till det bättre. Man är inte fast i gener eller tillstånd utan man kan påverka väldigt mycket av sin egen häslosituation. Jag är ett levande bevis på detta. Hur jag mår idag och hur jag mådde för 5 år sedan är som natt och dag. Jag tror både på meningen med att förstå hur vi människor fungerar rent biologiskt men jag tror också på att det finns något mer som vi inte kan förklara inom oss människor. Något som inte är biologiskt eller vetenskapligt bevisat utan som skiner igenom då och då och låter oss känna en känsla av fullkomlighet och lycka och att allting är precis som det ska. Det är inte hjärnan som talar utan något helt annat.