Onsdag den 2/6-2021

 Nattångesten!

Just nu känner jag mig orolig och mår inte så bra. Jag har sovit dåligt två nätter efter en hel månad av perfekt sömn. Första natten somnade jag vid elva vilket inte är ovanligt, men jag vaknade vid tre för att gå upp på toaletten. När jag skulle somna om kände jag mig inte alls trött. Sen fick jag den där hemska huvudvärken i pannan, då det är omöjligt för mig att somna om. Jag blir bara bättre efter att jag varit uppe ett tag. Antagligen spänningshuvudvärk. Men bara därför drar kroppens alarmsystem igång och när jag skulle gå och lägga mig igår kväll kom ångesten smygande. Niklas sov borta också så jag kände mig extra ensam och utsatt. Jag hade tagit allergitabletterna i tid men ångesten tog bara över. Jag låg kvar i sängen och slumrade kanske lite mellan ångestattackerna men jag somnade inte förrän klockan hade passerat ett. Sen vaknade jag klockan sex med samma huvudvärk som natten innan. Det har ändå gått hyfsat bra men jag känner samma oro i kväll och det känns så jobbigt att så snabbt hamna tillbaka på ruta ett efter att jag känt mig lugn och trygg och sovit gott så länge. Det känns som att mitt alarmsystem är känsligare än många andras. Tidigare har jag kommit över mina sömnsvårigheter efter ett tag och mått bra länge, flera år ibland men just nu verkar det vara svårt för mig att släppa och slappna av. Jag kan inte bara skaka av mig en natts dålig sömn, som jag normalt sett hade gjort, utan det drar omedvetet igång en mängd känslor och tankar som får mig att må dåligt. Att sova dåligt ibland gör ju alla. Det brukar även jag göra ibland. Det behöver inte betyda att jag aldrig kommer att sova igen. Inte ens under den här jobbiga perioden av sömnstörningar har jag sovit dåligt flera nätter i rad, utan jag har haft flera nätter då jag sovit bra också. Övervägande bra nätter. Jag glömmer det och fokuserar bara på paniken över att jag kanske inte sover bra igen. Någonsin. Som att det skulle hända. Nä.

Trots allt har jag sovit fyra till fem timmar per natt sista två nätterna och jag fungerar hyfsat bra. Rätt vad det är sover jag bra igen. Under en lång period. Det är ju bra. Så i kväll tar jag tabletterna och lägger mig ned och tänker att det som händer det händer. Jag accepterar, håller fast och fortsätter. Det är mitt mantra.