Tisdag den 12/5-2020

HYPOKONDRISK?

Ja,det är sant. Jag har alltid någonting. Men samtidigt kan jag inte tro att jag inbillar mig alla mina fysiska symptom. Däremot är endel av dem sensationer, som normalt skulle komma och gå, men som jag genom att oroa mig och känna efter för mycket hela tiden inte låter den passera. Men ibland tror jag bara att jag kanske har lägre smärttröskel. Jag har hört att vi rödhåriga kräver mer smärtstillande än andra för att bli smärtfria. Det måste ju betyda att vi också har mer ont? Just nu orora jag mig ganska mycket över att jag har så ont i vänstra delen av nedre magen. Nästan ner mot ljumsken. Nu när jag har mens är det värre och det känns som att all mensvärk strålar från samma punkt. Så brukar det inte vara. Det gör obehagligt ont ibland, både vid rörelse och stillasittande. Det kan vara mitt myom som växer ännu mer, för jag har läst att man kan få ont av det om den blir stor. Men jag oroar mig såklart för cancer. Finns det något annat alternativ liksom? Jag har hört någonstans att 85% av det som vi oroar oss för inte inträffar. Men då finns det ändå en 15% risk att det är något allvarligt!

Hur var det nu med det här att fokusera på rätt saker i livet? Kan inte påstå att jag gör det just nu. Så vi släpper det här. Jag har bestämt mig för att om jag fortfarande känner såhär efter mensen är slut, ska jag ta kontakt med läkare och kolla upp det. Det är nog ingen fara.

Att jobba hemma går hyfsat bra just nu. Jag har bestämt mig för att utmana mig själv mera och att inte ge upp när det känns jobbigt och tankar kommer som: ” Åh, jag är för trög för det här. Jag skiter i det” igår gav jag inte upp när det gällde att förstå en sak, som jag inte fått kläm på men som jag hela tiden skjutit upp att sätta mig in i. Nu tog jag tag i det och jag tror faktiskt att jag fick den där ”aha” känslan till slut. Jag ska repetera idag.