FRAMME!


Söndag den 15 juli 2018



Nu är vi i stugan. Den är fin och stor och allt med den känns bra. Jag känner mig dock lite nere pga yrseln. Hade förväntat mig att jag skulle må bra när jag får miljöombyte, som det brukar vara. Men allt blir inte som man tänkt sig. Då gäller det att acceptera det. Känns som om jag hela tiden kommer tillbaka till det här. Det handlar inte om hur jag har det utan hur jag tar det. Jag hoppas innerst inne hela tiden att jag ska få mindre yrsel, men den blir jag nog aldrig av med men mina känslor kring upplevelsen är det väsentliga. Det är dem jag måste arbeta med. Så länge som jag mår bra fungerar mitt liv bra, men så fort jag får mer yrsel börjar jag vackla. Samma tankar dyker upp, samma oro, ängslan och fasa. Men nu borde jag vara tacksam över att jag kan skriva, att det har gått bra att resa för jag har inte haft den jobbiga snurryrseln utan den andra vingelyrseln. Ingen av dem är skön att ha och jag vill helst vara fri från dem. Nu handlar det om att hitta välbehagets skatter. Se mig omkring, njuta av miljön och min familj. De här dagarna kommer aldrig tillbaka.