Torsdag den 24 maj 2018

En jobbig dag. I går kväll fick jag den där jobbiga snurrande, lutande yrseln och den höll i sig tills jag gick och lade mig. Jag hade svårt att somna pg a den också, somnade först efter halv tolv någon gång. Sen vaknade jag halv fem och kunde inte somna om. Sen pep det i örat också. Jag har då alltid någonting. Suck. Just det här fenomenet är säkert ett exempel på att vi skapar vår egen verklighet. Attraktionslagen. Jag förväntar mig att alltid drabbas av än det ena och än det andra, och vips så kommer önskningen till mig. Den svåraste utmaningen för mig har alltid varit att inte låta den här jobbiga yrseln ta för mycket energi av mig.  För det gör den. Jag känner mig frustrerad och irriterad och uppgiven. Även om jag vet att det går över. Jag måste lära mig att acceptera åter igen. Att njuta av det som går, hålla humöret uppe, ta hand om mig själv extra väl, varva ned och se fram emot att det går över strax, för det gör det alltid. Kanske blir det en period av detta gissel framöver, men jag vill inte låta det överskugga det som jag gör.

Jag har precis promenerat hem från Samuel efter att ha instruerat honom i tvättstugan för första gången. På vägen hem pratade jag med pappa i telefonen. Det känns ok nu. Jag har vilat lite efter middagen också. Nu tar jag nya tag. Ingen är bättre på det än jag.