Torsdag den 6/5-2021

 SJÄLVUPPFYLLANDE PROFETIA!

Jag vet nu att det är så. Att när jag sovit riktigt bra. Särskilt utan tabletter. När jag tänker eller känner att nu känns det bra….då börjar tankarna mala och oron gnaga som om den ville äta upp mig inifrån. På kvällen har oron övergått till ångest och jag vet att jag kommer att sova sämre igen. Hur ska jag kunna somna gott och sova bra när jag känner så? Det jobbiga i kråksången är väl att jag är medveten om det. Självuppfyllande profetia skulle jag säga att det är. Hur galet är det egentligen att man vet att det är ingen annan än jag själv som skapar dessa fallgropar åt mig själv. Men jag är oförmögen att hitta en lösning, en annan utväg. Det är som att veta att om jag säger det här ordet, då kommer jorden att gå under. Säg inte det här ordet! Tänk inte på det för guds skull! Hur läskigt skulle inte det vara? För jag vet att jag inte skulle klara av att INTE tänka på ordet i fråga. 

Samma sak är det med det här. Jag vet att oro och ångest över att inte kunna sova, färska minnen av sömnlösa nätter som utlöser den, gör att jag inte sover gott. Därför bör jag undvika att tänka eller oroa mig. Hur mycket jag än försöker så dyker de upp till slut. Inte alltid. Men till slut. Jag sover trots allt bra nu. Oftast flera veckor i rad innan jag får ett bakslag. Så egentligen är det ingen katastrof. I natt kunde jag inte slappna av ordentligt för att somna in, men jag har upptäckt att om jag ändå ligger kvar stilla och tänker att jag ska vila mig så slumrar jag till då och då och somnar så småningom. När jag sprang upp efter tio minuter blev jag bara stressad och piggare ibland. Så i natt somnade jag ändå vid ett, halv två och sov till halv sju. Inte optimalt men jag känner mig ändå tacksam. Det finns också kvällar då jag oroat mig för att inte sova, men sovit gott ändå. För det mesta när jag oroar mig på natten att jag inte ska sova en blund så sover jag ändå flera timmar. Så rätt ofta inträffar inte det man oroar sig för trots allt. Det är en bra tanke att bära med sig.

 

Så hur ska jag tänka då? Eftersom tankar kommer och går och ju mer man försöker trycka undan dem desto påstridigare är dem. Som att pressa ned en badboll under vatten liksom. Så att lugna mig själv och acceptera att de finns där. Säga till mig själv att nu tänker jag oroliga tankar om sömnen, men det är okej. Låt dem finnas där. Det blir som det blir. Det måste inte betyda katastrof. Oftast gör det ju inte det. Då finns möjligheten att tankarna inte växer sig så stora och mörka och överskuggar allt. Jag kan tänka att jag har sovit gott flera gånger tidigare trots jobbiga tankar. I natt gick det ju ändå över förväntan. Enligt min klocka har jag sovit sju timmar. Jag vågar nog säga att det blir en bra dag idag också. Jag vågar.