Torsdag den 2 augusti 2018
MOTSTÅND!


Den här sommaren har varit bra. Jag har mått bra, känt mig mer balanserad och accepterande vad gäller hur jag mår. Jag har läst en bok som heter ” Att leva ett liv inte vinna ett krig” som handlar om att acceptera och distansera sig till situationer som ger upphov till motstånd. Det första steget i den proceduren är att bli medveten om att man upplever ett motstånd. Tidigare visste jag inte det.  Jag kände oerhörd frustration, bitterhet och besvikelse varje gång som jag mådde på ett sätt som jag inte önskade. Motståndet blev liksom en del av mig. Att hela tiden tycka synd om mig själv, nästan tycka illa om alla andra som alltid mådde så bra, blev till en identitet, en livsstil. Om jag inte är sån, vem är jag då? Vem är jag utan yrsel eller andra krämpor? Ibland när jag hade ont någon annanstans, vilket jag ofta har, som tex när knät gick ur led, då kände jag inte så mycket yrsel. Då fokuserade jag på knät. Det var nästan skönt. Jag njöt av det. Nu kan jag tänka, att jag borde väl kunna njuta av att må helt bra, utan att ha någonting. Det borde väl vara möjligt för mig? Utan att jag ska drabbas av ångest för det? Där handlar det också att acceptera. Acceptera att jag mår bra, att jag njuter av det och förtjänar det också. Det är också en del av mig. Jag tror att det har blivit en större och större del av den jag är. Det är ju fantastiskt.