Torsdag den 23 november 2017
HOPE!
Undrar hur många gånger som jag suttit på jobbet och gråtit
på toaletten? Efter vårat möte idag med Jonas från Hr då jag kände en tomhet
och en uppgivenhet, så känner jag trots allt hopp. Inte hopp om att vår grupp
kommer att förenas och att vi kommer att få en bra arbetsmiljö där vi står
idag, men hopp om att något nytt, spännande står för dörren. Den kommer att öppnas
och jag är redo att möta vad än som väntar mig. En pirrande, skön känsla. Någon
tar hand om mig och ser till mitt bästa, jag litar på att jag klarar alla
utmaningar. Jag har stödet från min familj, en ny tro på mig själv, en lust att
leva mitt liv mer fullt ut, en glädje att det finns en väg ut ur mörkret.
Precis som min intuition försökte berätta för mig igår. Nu är jag ledig. Ska
njuta i fulla drag.
Kommentarer
Skicka en kommentar