Lördag den 29 april 2023

 

Det är så lätt att hamna i gamla hjulspår. Det är så lätt när man inte mår så bra alltid att dra sig undan, inte längre göra det som man vill och brinner för i vanliga fall, utan i stället väljer att undvika, ställa in. Jag känner lite grann att jag slutat utmana mig själv. Jag kör lite på i vardagen på ett tryggt och invant sätt. Jobbet känns lite långtråkigt och hemma upprepar sig dagarna på ett inte alltför upplyftande sätt. Små trösklar blir jobbigare att ta sig över känner jag. Jag har inte tränat mig på ett tag att våga hoppa, så större steg kräver nog av mig just nu. Jag vet att det är viktigt för mig att fortsätta göra allt som jag tycker är roligt och utmanande, fastän jag för tillfälligt är mer yr och ostabil. När dagarna känns oförutsägbara vad gäller mitt mående blir jag räddare för att planera framåt, för jag vet ju inte hur jag kommer att må just då. Men det är ju just vid sådana här tillfällen som jag måste tänka precis tvärtom. Jag måste våga vara modig och välja det som jag hade valt om jag mått tipptopp. Jag måste också leta efter skatterna, njuta av det som är bra och inte gräva ned mig i det som är dåligt. Jag kommer på mig själv med att gruva mig för att gå upp på morgonen, för tänk om jag mår lika dåligt som jag mådde i går morse när allting vinglade och gungade och kändes tungt. Då kanske det betyder att jag är på väg ned i en svacka. Med den erfarenhet som jag har av hur vår hjärna fungerar så vet jag ju att jag INTE borde fokusera på det som går tungt och måla fan på väggen, utan jag borde fokusera på det som är bra. Vad jag kan göra. Vad jag vill göra. Just nu vill jag packa och åka till stugan och fira valborg med Sofia, Samuel och Ida. Jag vill åka på stan med Sofia och shoppa lite grann, laga god middag och kanske spela något spel. Jag vill träna på ett bildspel om hjärnan, som jag tänkte att jag ska dra för mina kollegor snart, som en utmaning för mig. Jag vill läsa historieböcker om England på 1500-talet och jag vill skriva mycket mer. Ibland fastnar jag i att bara göra sådant som jag vet fungerar bäst när jag mår dåligt. Jag springer omkring och städar och plockar och distraherar mig så mycket som jag kan. Jag undviker och tassar på tårna. Jag har kommit längre än så här. Dags att rycka upp mig, titta upp, lyfta på visiret och se världen som den är och som jag vill se den och inte som jag befarar den.