Söndag den 19 februari 2023

 

Jag fick frågan av en vän i fredags om jag fortfarande var lika yr. Jag funderade ett tag innan jag svarade. – Jag är nog lika yr till och från som tidigare men skillnaden är att jag inte låter den ta över mitt liv. Jag lever som om den inte fanns, samtidigt som jag låter den vara med på ett hörn. Den är en del av mig men inte hela mig. När det känns extra tungt och yrsligt försöker jag hitta tillbaka till det som är bra och fokuserar så mycket jag kan på just de stunderna. Helt plötsligt känns allting så mycket bättre igen. 

Jag insåg efter att jag svarat min vän att jag har kommit en lång väg på min resa. På sista tiden har jag verkligen försökt anamma Kaj Pollaks mantra att man inte är upprörd av det  skäl som man tror. Det vill säga att det alltid handlar om inställningen eller tankarna man har om det som händer, som påverkar en och inte själva handlingen. Ett exempel från min vardag:

Niklas talade om för ett tag sen att han kommer att bli tvungen att jobba en massa här i vår, som inte tidigare var planerat. Han kommer att jobba helger och kvällar utöver de som jag redan hade förberett mig inför. Min första känsla var total besvikelse, frustration och ilska. Jag såg bara framför mig hur vi INTE skulle kunna åka till stugan i vår och åka skidor och grilla hamburgare, och hur jag själv måste ta hand om hushållet och allt vad det innebär med mat, disk, städ, tvätt, läxläsning, handling osv. Under några timmar efter att Niklas hade berättat för mig kände jag mig ledsen och uppgiven och maktlös. Sen började jag tänka efter. Tänk om det var nu jag skulle pröva att se på saken på ett annorlunda sätt. Tänk om detta är en möjlighet till en massa nya intressanta saker och personer att träda in i mitt liv. Kanske kommer jag att hitta nya intressen eller vänner p ga jag tvingas roa mig mer själv. Det finns kanske en mening med detta också. Jag började genast känna mig gladare. En känsla av upprymdhet och nyfikenhet inför vad som komma skall uppfyllde mig och i några dagar efter detta kände jag mig konstant lycklig och tacksam. Den häftigaste känslan var att jag själv tog kontroll över mitt liv. Det är jag som ansvarar för och väljer hur mitt liv ska se ut och hur jag vill se på saker och ting. Jag lyckades vända något som kändes tungt och tråkigt till något bra och spännande. Maktlöshet byttes ut mot hoppfullhet. Tack Kaj Pollak för detta!